Monotona Bekännelser 23

Fantasins morgonrock

en mörk morgonrock med svarta ränder
snurrar runt världens bårhus
sansade laster
i knarkarens tidningsbeklädda bädd
irrar
irrar som godispåsar
i den sockersjukes ficka
morgonrocken rullar runt
knäcker nacken på sommarens överlägsna permobil
den går runt
runt som ångestens fartvind i de övergivnas dal
den drömmer
drömmer om tider då etanolbeklädda män laddades i cirkusens kanoner
för att flyga bort

bort som pengar i en ny skattereform
en kvinna skriker i förtvivlan
då den etanolbeklädda mannen pressas mot marken
med en kraft av 38 giganewton
han ligger kvar
rör sig inte mer
och publiken

jublar